Jodå, så var krypkoden knäckt på riktigt. Det går inte fort, och det är inte stadigt - men det går framåt!

för vår älskade lilla prinsessa som idag firar sin 9-månadersdag!



Det firar vi genom att ta våra första stapplande nästan-krypsteg!

Har haft en jätteskön helg. En sån där helg som man verkligen känner sig nöjd med. Har både fått mycket gjort, och även hunnit med att slappa.
Wille har varit hos farmor och farfar från torsdag kväll fram tills idag på förmiddagen, så det har varit ganska tyst i huset. Det är bara Nora och Spotify som har låtit med hög volym till och från under några dagar.

Igår hade jag en riktig skapardag. Direkt efter frukosten deklarerade jag för Fredrik att jag tänkte ta fram symaskinen. Det betyder även (rakt översatt): "nu får du ta hand om Nora, för jag ska sy".

Fick äntligen färdigt det set bestående av en tunika och ett par leggings, som jag så länge haft i mitt huvud. Har varit lite rädd för att försöka mig på att sy kantband i trikå, men det gick ganska bra!


Resultatet...


Hade lite svårt att släppa taget om symaskinen när jag färdig med ovanstående, så jag gjorde om en byxdress som Nora blivit för lång för. Vips så blev det en liten klänning istället, och kan därmed användas åtminstone några veckor till.

Resten av lördagen ägnades åt långpromenad, Spotify, middag, Robinson (hann iaf se halva programmet innan det var dags att stänga av) och sist men inte minst, Earth Hour. Linus kom på spontant besök på lördagskvällen - vi släckte ner hela huset, tände kaminen och massor med stearinljus. Sen satt vi i soffan och läste spökhistorier. Det var en väldigt mysig kväll!

---

Idag har vi haft besök av Willes kompis Lukas, hans lillebror Aston och deras pappa, så det har varit full rulle här så gott som hela dagen.
På eftermiddagen tog jag mitt pick och pack och åkte in mot stan för att få en Galvanisk ansiktsbehandling hos Hanna. Helt underbar behandling! Det är en djuprengörande ansiktsbehandling där man med hjälp av positiva och negativa elektriska laddningar rengör huden på djupet. Tycker faktiskt att huden har fått en finare lyster redan, helt otroligt!

Det enda som har varit negativt denna helg är att Nora har fått sitt livs första dunderförkylning. Snoret rinner, halsen rosslar och hon hostar en hel del. Trots detta är hon vid ganska gott mod, så hon fortsätter försöken att börja krypa.. det är inte långt borta nu.


Det är inte så noga vilket håll man har tutten åt.. upp-o-ner går precis lika bra som rättvänt!

Så här såg min älskade 5-åring ut när jag hämtade honom på dagis igår



... dagispersonalen ursäktade sig väldigt, när dom fick höra att vi skulle till Bvc på kontroll. Själv tyckte jag inte det gjorde så mycket, eftersom han ser ut så här var och varannan dag när man hämtar på dagis. Om det är någonstans dom tar barnen precis som dom är, så är det väl på Bvc.

Allt gick finfint för min prins, och han fick fullt godkänt. Precis som jag trodde, så har hans viktkurva planat ut en del, men han är fortfarande stor för sin ålder. Men han har inte längre det där småbarnshullet som var så mysigt att gosa med. Nu är han lång och smal istället, han har blivit så stor min lilla kille!

När vi kört igenom proceduren med vägning och mätning etc, så sa barnmorskan "jaha, då var det dags att ta en liten spruta, Wilhelm".
Det var då jag ville sjunka genom jorden, eftersom jag kände mig som världens sämsta mamma. Det var som totalt bortblåst ur min lilla mammalediga hjärna att han skulle få en spruta på denna kontroll. Alltså hade jag inte förberett honom det minsta på denna "lilla" spruta.

Det är då det är bra att ha en inneboende talang att ta fram pokerfejset. När jag såg Willes ganska oroliga blick, så tittade jag bara rakt på honom och försäkrade honom om att allt skulle gå jättebra och att han var sååå duktig på att ta sprutor när han var liten bebis, och att han alltid varit väldigt duktig på att ta sprutor.. blablabla.. jag  malde på en stund om hur duktig och bra han har varit, och är... och sen gick han med på att barnmorskan fick sätta sprutan i låret på honom.
Sen att jag satt med gråten i halsen bakom mitt pokerfejs när han blev stucken - det är en helt annan historia.

Wille gick iaf från Bvc med flaggan i topp - och det känns bra.

då var en ny laddning auktioner upplagda på Tradera.. nu är det bara att invänta buden.
Som vanligt kommer det vara jätteroligt att följa budgivningen - och exakt lika tråkigt att packa paketen när det väl är dags.
Men man ska väl inte ta ut något i förskott, nu ska jag bara ha roligt och se buden ramla in... förhoppningsvis!


Ett smakprov på vad man kan hitta bland mina auktioner...

---

I eftermiddag är det dags för 5/6-årskontroll på Bvc för Wille. Han såg väldigt förvånad ut när jag berättade det för honom, eftersom han inte för allt i världen kunde förstå varför han skulle gå och väga och mäta sig hos samma tant som vi går till med Nora.

Det ska bli väldigt spännande att se vad han väger och hur lång han är. Har lite dålig koll på det, eftersom det är lite svårt att få en 5-åring att stå still den stunden det tar för digitalvågen att komma fram till rätt siffror... Det känns som att hans viktkurva bör ha dalat lite, med tanke på dom matsvårigheter vi går igenom just nu.


Återkommer med Bvc-rapport senare...

Igår kväll hade vi myskväll hela familjen.

Efter middagen, och inför premiären av Robinsson så fick barnen i uppdrag att göra så mysigt dom bara kunde i soffan framför tv:n - dom fick helt fria händer.
Alla barnen (utom Nora som fick nöja sig med att titta på) gick totalt igång på uppdraget... nedan syns resultatet...


Notera antalet godisskålar på bordet... bara sex stycken...


Fina barnen myser i soffan

Idag har Wille och jag varit på bio tillsammans med Hanna och Lukas. Vi såg Pettson & Findus, vilket var en mycket uppskattad film av båda barnen.
Det är så härligt att se hur uppspelta barn blir när man ska göra något som är roligt. Både Wille och Lukas var som galna innan vi väl var inne på biografen.


Det blev en väldigt mysig eftermiddag med trevligt sällskap!

Denna dag avslutades med söndagsbad, och bilden nedanför talar ju sitt tydliga språk... av bad blir man såååå glad!!

---

För övrigt känner jag mig lite besviken. Efter att äntligen ha fått se en glimt av våren, så är nu den sega vintern tillbaka i Örebro. Det har fallit snöflingor så gott som hela eftermiddagen, så nu ligger det ett tunt täcke över marken igen. Och jag som hade sett lite små, små knoppar i rabatterna.. blä.

Snälla Vår, kom tillbaka, vi behöver dig!

Det blev ändrade planer igår. Pratade med vännen Jenny, som frågade om jag ville följa med på Afterwork. Sa först nej, eftersom jag var så grymt trött, och dessutom såg fram emot en lugn hemmakväll. Men efter en stunds funderande så ändrade jag mig, och bestämde mig för att trotsa tröttheten och följa med ändå. Jag menar, hur ofta får man chans att gå på Afterwork - när man inte arbetar?

Efter att ha piffat upp mig med smink (tack gode gud för concealer) och lite roligare kläder än mysoverallen ropar jag på Wille för att säga hejdå.

Får en stor kram, och sen frågar han: "Mamma, ska du gå och boxas?"

Visst är dom sköna barn - dom ser ingen skillnad på en när man har stått framför spegeln en lång stund och kämpat för att försöka se någorlunda pigg och fräsch ut, jämfört med när man helt osminkad slänger upp hårtestarna i en tofs och sätter på sig träningskläderna för att åka iväg och träna.
Väljer att se på detta på ett positivt sätt...

Det blev i alla fall en mycket trevlig kväll, med mysigt sällskap och många glada skratt.

Tack Jenny!

Jo, jag lever.. jag ska inte dö än på ungefär 150 år (enligt Wille). Det har bara varit väldigt dåligt med blogglust den senaste tiden.
Dagarna går så extremt fort, och det finns så väldigt mycket jag vill hinna med.. kan man verkligen inte köpa extra tid någonstans??

Förrutom att dagarna går fort, så är jag väldigt, väldigt trött just nu. Vårens antågande som känns i kroppen? Liten Nora som väcker sin mamma många gånger varje natt? Säkert en kombination.

Idag har vi varit och köpt en ny bilbarnsstol till Nora, vilket var på tiden. Det är inte lätt att klämma in en liten tjej på 12 kg i ett babyskydd. Det går, men det är inte populärt.
Nu kör dom kampanjpriser på utvalda stolar på Babyproffsen, så vi tyckte det var lika bra att passa på.


En Brio Zento blev det - det blir nog bra...

I helgen är vi storfamilj, och då brukar det vara full rulle, även om det känns som att man inte gör något särskilt. Ikväll blir det tacos och efterföljande fredagsmys i soffan.. skönt!

---

Fast jag längtar tills man kan sitta på altanen, tända på grillen, smutta på ett glas vin, stoppa in en näve jordnötter i munnen... och bara njuta.
Det är inte så länge kvar va?

Hädanefter ska jag se till att bröden ligger lite längre ner i ugnen.



På så vis kanske jag kan undvika denna typ av brännskador...

Var ju tvungen att sy ett par brallor till Wille också.. 

Wille tyckte att det var lite onödigt med stjärnorna, men att dom var jättesköna att ha på sig. Det får jag väl ta som ett hyfsat betyg iaf.




Wille var väl inte direkt överförtjust i att stå modell, därav mindre bra bild. Sen kanske inte kombon med just den tröjan och strumporna till byxorna är helt lysande, men nu fick det bli så...

---

Annars har denna dag gått i träningsvärkens tecken. Har grymt ont i armarna, vilket är ett resultat av att jag tog i så jag nästan svimmade på boxningen igår. Men träningsvärk är ju bra värk, så jag är glad ändå.
Mindre glad är jag för den blå tån jag har på vänster fot. Även den är ett resultat från igår. Har ingen aning om vad jag gjorde, men illa den gjorde jag iaf på något sätt. Tur att man har fler än en tå...

Helgen som gått har verkligen gett känslan av att våren är ganska nära förestående. Vilket underbart väder, några minusgrader, klarblå himmel och strålande sol.

Efter att Wille och Fredrik varit och badat på lördagens förmiddag, fick vi för oss att vi skulle ta vårt pick och pack och åka ut till landet, till farmor och farfar. Det finns inget härligare än att vara på landet när det är fint väder. Ja, det är förstås härligt att vara där annars också.. men, ja ni förstår..
Sagt och gjort - snabbare än tåget packade vi våra grejer och åkte ut.

På eftermiddagen tog vi en långpromenad till Ankdammen fullt utrustade med en hel kasse bröd, att mata änderna med. Till Willes stora besvikelse fanns det inte en enda and där när vi kom dit. Kan ha att göra med att dom höll på att fälla träd precis bredvid... Det var då jorden höll på att ramla ner i huvudet på den stackars femåringen. Som tur var kom en liten hasselmus och räddade hela situationen. Wille stod och stirrade på den en lång stund, och sen var änderna som bortblåsta.



Sen gick vi lika lång väg hem igen, men denna gång gick vi över isen. Det är så otroligt vackert när solens strålar ligger på snötäcket så det riktigt gnistrar.
Det var en långpromenad som verkligen gjorde underverk för humöret.

På söndagen var Wille sugen på att pimpla, så pimpling blev det! Han tjatade och tjatade hela morgonen om att vi skulle gå ut och borra hål i isen. Så när vi var redo, gick vi ut - jag, Wille och farfar.
När vi pimplat i ungefär 10-15 minuter så tröttnade Wille och ville gå in igen. Han började gå mot huset, vände sig om och ropade till oss "Jag går nu, ni kan komma in med fisken sen!".





Om vi fick någon fisk? Såklart inte.

---

För övrigt har vi i helgen övat på bollkänsla....



... och sytt ytterligare ett par byxor...



Har letat febrilt efter ett bra mönster till en klänning eller tunika, men inte lyckats hitta något som faller mig i smaken. Är det någon som har ett bra tips - Cilla?

---

Sist men definitivt inte minst - TUSEN MILJARDER PUSSAR OCH KRAMAR TILL ÄLSKADE NORA PÅ 8-MÅNADERSDAGEN!

Det firades med 8-månaderskontroll på Bvc, där hon såklart blev fullt godkänd!


12 dagar gammal

Ungar är ju ungar. Och ungar petar sig i näsan, äter snorkråkor, pillar sig ogenerat i rumpan - och vissa barn biter även på naglarna.

Eftersom Wille har skaffat sig denna ovana, att bita på naglarna, så har vi bestämt oss för att försöka ändra på det. Han biter så han får sår vid nagelbanden, så det kändes som att det var dags för...



Det blir spännande att se hur han reagerar första gången han ska ta sig en tugga av en nagel. Tyvärr är han på dagis nu, så jag lär ju missa premiärsmakningen av Stop n Grow. Är dock övertygad om att jag kommer få se detta vid ett senare tillfälle. Han lär väl inte sluta med denna ovana första gången han känner den otäcka smaken, och säkert inte andra eller tredje heller...

Såg igår att han även börjat bita på tånaglarna... det känns nästan ännu värre. Det var när han satt i soffan och tittade på tv jag upptäckte denna ganska otrevliga vana. Får kanske ta och pensla på tånaglarna också...

Ja, så var första spadtaget till min alldeles egen klädkollektion taget. Det blev ett par byxor till Nora, av ett tyg som jag grävt fram i en stuvlåda i någon affär.




Var ju dessutom tvungen att prova dom ganska omgående. Dom blev lite stora, men vad gör väl det när man har en liten tjej som växer så det knakar.

Och ja, jag är precis lika kär i min symaskin idag - om inte mer.

Så där ja, nu är den här - lusinvasionen!
Första fallet på Willes dagis har upptäckts, så nu är det bara att ta fram luskammen...


Usch, jag får rysningar av bara tanken... blä

kärlek.

... min fina, superduktiga symaskin. Jag älskar den redan!

Så, nu är Wille tillbaka på dagis igen. Efter cirka nio dagars ledighet...

Om jag säger så här; det känns som att jag har ett gigantiskt hål i huvudet just nu. Så går det när en energifylld femåring är ledig i nio dagar tillsammans med sin mamma och lillasyster...



Återigen, slås jag av hur imponerad jag är av förskolepersonalen - hur orkar dom hela dagarna - så många barn, så många viljor och så många höga röster?

Lovade ju att komplettera tatueringsrapporten med Fredriks cirkel...


Det är bra med många barn, så man faktiskt kan göra en cirkel av namnen...

Eftersom det är några stycken som har ställt frågan, hur ont det egentligen gör att tatuera sig, så tänkte jag försöka mig på att förklara.
För det första - har man fött barn, så är det såklart en baggis att tatuera sig. Men visst gör det lite ont. Och det gör olika ont beroende på vart på kroppen man tatuerar sig. Min gjorde inte så väldigt ont, men Fredriks gjorde JÄTTEONT. Antar att det har att göra med hur nerverna ligger placerade, plus hur tunn hud man har.

Om man tänker sig att man får massor med sprutor (dock ganska ytliga), väldigt många gånger, så kanske jag är i närheten av en förklaring som man kan förstå.
I min värld är det dock värt smärtan - som trots allt bara är smärta som varar en liten stund, och inget man dör av.

---

Annars har helgen bestått av bland annat födelsedagsfirande av Fredrik, vilket var lika trevligt som alltid, eftersom hela familjen var ordentligt samlad.

---

För övrigt har jag idag kokat av ilska över mitt idiotiska skrälle till symaskin. Skulle äntligen försöka mig på att sy ett par byxor till Nora, och glad i hågen så ritade jag mönster, klippte och förberedde.

När jag sedan skulle skrida till verket, och börja sy... ja, vad händer då. Symaskinen vägrar göra som jag vill, och vill inte alls sy i elastiskt tyg. Närå, trassla tråden och nästan slita sönder tyget - det var vad skrället ville.

Det var då jag tröttnade, och plockade undan symaskinen igen. Satte mig istället och letade symaskiner på nätet.. nu ska jag banne mig ha en symaskin som vill samma saker som jag!
Hittade några bra.. men vet inte hur jag ska klara av att vänta tills jag fyller år. Det vore samma sak som att vänta med att starta min barnklädesverkstad till den 18 april. Känns nästan som en omöjlighet faktiskt.

Men vem vet - kanske vinner jag på en Trisslott i morgon eller nåt - vem vet.

Igår gjorde vi det alltså - märkte oss för livet. Med våra barns namn.

Det började väl sådär, med att tatueraren kom drygt 45 minuter för sent. Eftersom vi själva stressat halvt ihjäl oss för att hinna i tid, så blir det ju lite irriterande att sedan få sitta och vänta...
Men till slut kom han i alla fall, och äntligen fick vi börja med det som vi längtat efter.



En liten stund kändes det som att Fredrik skulle strunta i det. Han hade ju tänkt sig barnens födelsedatum med romerska siffror - men det blev bakläxa av tatueraren.

Det skulle inte alls bli snyggt, eftersom det skulle bli för stort. Fredrik visste exakt var han ville ha sin tatuering, och det var på undersidan av överarmen. Det skulle inte bli bra sa Emanuel (tatueraren).
Så då var det bara att tänka om. Lite snabbt. Inte så lätt.
Det var då Fredrik tappade sugen lite. Men som tur är har han en väldigt kreativ hustru, som kläckte den brillianta idén att skriva barnens namn i en cirkel istället.
Den idén tände både Fredrik och E på, så det fick det bli!



Eftersom min käre make är på fotbollscup med Linus i skrivande stund, så får jag återkomma med bild på hans konstverk...

Min tatuering gick lite smidigare, eftersom jag lagt ner väldigt mycket tid på att fundera på exakt hur jag ville att det skulle se ut.
E började med en skiss, som jag inte tyckte kändes hundra, och försökte förklara att jag ville ha bokstäverna lite rundare och mjukare än det han hade gjort.
Efter en liten stund kom han tillbaka med en ny skiss, och då kändes det hur bra som helst - ja, faktiskt klockrent!



... och här är den... på insidan av höger underarm.
Det känns så bra och så rätt, och jag är så glad!



Nora var med hos tatueraren - det tog tre timmar och hon var så nöjd och glad hela tiden, vår lilla duktiga flicka!