Tillägg...
Måste ju bara tillägga att batteriladdaren kom till Sthlm med Fredrik och barnen, därav bilder från dom sista dagarna. Så ni inte tror att jag ljuger menar jag...
Lååååång update!
Denna gång kan jag faktiskt skylla på att vi har varit i Stockholm i nästan en vecka. Jag hade för avsikt att blogga därifrån - jag tog med kameran och bildöverföringssladden för att det skulle bli av.
När jag tog fram kameran andra dagen vi var där för att ta ett kort, så tog batteriet slut. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med batteriladdaren till kameran.
Och i min värld; inga bilder - inget blogginlägg!
Ja, det var min ursäkt för långt gången tid utan bloggande denna gång...
Det jag faktiskt hann med innan batteriet tog slut, var första filmen på Noras steg. Det var under dessa dagar i Sthlm som hon började gå på riktigt. Innan dess har det varit ett steg här och tre steg där, men nu blev det liksom på riktigt. Så härligt att se!
Hur som helst så åkte vi till Stockholm, och mormor & morfar, förra onsdagen. Jag blev galen på detta ösregnande hela tiden och insåg att jag skulle bli sinnesjuk av att gå hemma med rastlösa barn medans Fredrik jobbade. Så jag tog ett snabbt beslut och packade ihop våra saker och åkte till mormor och morfar istället för att bli sinnesjuk.
Torsdagen spenderade jag, Wille, Nora och morfar på Fjärilshuset.
Jättemysigt ställe med tropiska växter, vackra fjärilar och färgglada fiskar. Wille var lyrisk över stället och sprang som en dåre för att hinna se allt som fanns att se. Även Nora gillade Fjärilshuset, men blev galet arg när hon inte fick känna på fiskarna som simmade i vattnet. Hon har humör den där tjejen, vet inte vart hon har fått det ifrån...
Ingen kamera = inga bilder.
På fredagen åkte vi till Skansen allihop; jag, Wille, Nora, mormor och morfar. Vi hade tur med vädret - varken för varmt eller för kallt.
Nora sov sig igenom första delen av besöket, men Wille sprang runt och hade bråttom att se allt som fanns att se. Inte heller här hade vi en kamera med fungerande batteri, så tyvärr blev det inga bilder tagna.
Vi hade en jättemysig dag, och Wille fick till slut sitt efterlängtade sockervadd som han så länge tjatat om. Det blev en grym besvikelse för honom, eftersom det inte alls smakade lika gott som han trott. Dessutom var han rädd att dom galna fiskmåsarna skulle se att han hade socker runt munnen, och vilja smaka på det...
Fjäderholmarna var bokat för lördagen, så efter en god frukost...
tog vi båten dit. Det var en härlig dag med mysig båttur, fint väder och god glass.
Dagen efter hade Wille och jag en alldeles egen dag. Det blev en dag på Gröna Lund, bara jag och min lilla prins. Vi hade det jättemysigt hela dagen, men att köpa ett åkband till min käre son var att kasta pengarna i sjön insåg jag. Det blev väldigt dyra åk kan jag säga. Wille är en väldigt försiktig kille som inte gillar att riskera sitt liv på banala saker som Nyckelpigan eller Flygande elefanterna.
Däremot så lockade alla andra ställen, så det spenderades en del kronor på att skjuta vatten i små hål, dra i rätt snöre och satsa på rätt nummer.
Efter Grönan åkte vi hem till mormor och morfar, Wille för att stanna och jag för att ta mig en raggardusch och sedan dra vidare för att träffa min kära vän Vera. Vi hade en supermysig kväll med god mat, gott rosé och mycket prat.
Efter min kväll med Vera, så kom jag lagom hem samtidigt som Fredrik, David och Linus anlände från Örebro. Vi hann prata lite och sen var det dags för sängen.
Och sen kom då måndagen - den dagen då vi bokat in Grönan, hela familjen. Även denna dag blev väldigt lyckad, vilket inte var så himla otippat!
Basketkillen i familjen måste ju bara...
vinna en megastor basketboll!
Fritt fall Tilt (notera Fredriks något nervösa min...)
Lustiga huset var Willes absoluta favorit
Nora vann choklad (eller var det David?)
Glada pojkar visar upp dagens skörd
Dagen efter var det dags för hemfärd. Det blev några mysiga dagar i Stockholm med mormor och morfar, tusen tack för allt!
Nora, äggkartong och morfar
Fin mormor
Måste även berätta att när vi kom hem så låg ett brev i brevlådan, och i det brevet låg världens sötaste lilla kjol. Det är en gåva från Cilla, och Nora älskar den. Tusen tack Cilla, såklart även för mönstret, det ska bli spännande att sätta tänderna i det - du är en pärla!
När jag tog fram kameran andra dagen vi var där för att ta ett kort, så tog batteriet slut. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med batteriladdaren till kameran.
Och i min värld; inga bilder - inget blogginlägg!
Ja, det var min ursäkt för långt gången tid utan bloggande denna gång...
Det jag faktiskt hann med innan batteriet tog slut, var första filmen på Noras steg. Det var under dessa dagar i Sthlm som hon började gå på riktigt. Innan dess har det varit ett steg här och tre steg där, men nu blev det liksom på riktigt. Så härligt att se!
Hur som helst så åkte vi till Stockholm, och mormor & morfar, förra onsdagen. Jag blev galen på detta ösregnande hela tiden och insåg att jag skulle bli sinnesjuk av att gå hemma med rastlösa barn medans Fredrik jobbade. Så jag tog ett snabbt beslut och packade ihop våra saker och åkte till mormor och morfar istället för att bli sinnesjuk.
Torsdagen spenderade jag, Wille, Nora och morfar på Fjärilshuset.
Jättemysigt ställe med tropiska växter, vackra fjärilar och färgglada fiskar. Wille var lyrisk över stället och sprang som en dåre för att hinna se allt som fanns att se. Även Nora gillade Fjärilshuset, men blev galet arg när hon inte fick känna på fiskarna som simmade i vattnet. Hon har humör den där tjejen, vet inte vart hon har fått det ifrån...
Ingen kamera = inga bilder.
På fredagen åkte vi till Skansen allihop; jag, Wille, Nora, mormor och morfar. Vi hade tur med vädret - varken för varmt eller för kallt.
Nora sov sig igenom första delen av besöket, men Wille sprang runt och hade bråttom att se allt som fanns att se. Inte heller här hade vi en kamera med fungerande batteri, så tyvärr blev det inga bilder tagna.
Vi hade en jättemysig dag, och Wille fick till slut sitt efterlängtade sockervadd som han så länge tjatat om. Det blev en grym besvikelse för honom, eftersom det inte alls smakade lika gott som han trott. Dessutom var han rädd att dom galna fiskmåsarna skulle se att han hade socker runt munnen, och vilja smaka på det...
Fjäderholmarna var bokat för lördagen, så efter en god frukost...
tog vi båten dit. Det var en härlig dag med mysig båttur, fint väder och god glass.
Dagen efter hade Wille och jag en alldeles egen dag. Det blev en dag på Gröna Lund, bara jag och min lilla prins. Vi hade det jättemysigt hela dagen, men att köpa ett åkband till min käre son var att kasta pengarna i sjön insåg jag. Det blev väldigt dyra åk kan jag säga. Wille är en väldigt försiktig kille som inte gillar att riskera sitt liv på banala saker som Nyckelpigan eller Flygande elefanterna.
Däremot så lockade alla andra ställen, så det spenderades en del kronor på att skjuta vatten i små hål, dra i rätt snöre och satsa på rätt nummer.
Efter Grönan åkte vi hem till mormor och morfar, Wille för att stanna och jag för att ta mig en raggardusch och sedan dra vidare för att träffa min kära vän Vera. Vi hade en supermysig kväll med god mat, gott rosé och mycket prat.
Efter min kväll med Vera, så kom jag lagom hem samtidigt som Fredrik, David och Linus anlände från Örebro. Vi hann prata lite och sen var det dags för sängen.
Och sen kom då måndagen - den dagen då vi bokat in Grönan, hela familjen. Även denna dag blev väldigt lyckad, vilket inte var så himla otippat!
Basketkillen i familjen måste ju bara...
vinna en megastor basketboll!
Fritt fall Tilt (notera Fredriks något nervösa min...)
Lustiga huset var Willes absoluta favorit
Nora vann choklad (eller var det David?)
Glada pojkar visar upp dagens skörd
Dagen efter var det dags för hemfärd. Det blev några mysiga dagar i Stockholm med mormor och morfar, tusen tack för allt!
Nora, äggkartong och morfar
Fin mormor
Måste även berätta att när vi kom hem så låg ett brev i brevlådan, och i det brevet låg världens sötaste lilla kjol. Det är en gåva från Cilla, och Nora älskar den. Tusen tack Cilla, såklart även för mönstret, det ska bli spännande att sätta tänderna i det - du är en pärla!
1-årskalas och bröllop...
Tänka sig - det är ett helt år sedan vår lilla prinsessa kom till världen. Det är svårt att förstå att det redan gått så lång tid. Det känns som det var helt nyligen jag satt med värkar på en bänk utanför BB medans Fredrik parkerade bilen.
Noras första födelsedag blev jättemysig....
Det blev inget kaffe på sängen i år, med tanke på vem det är som vaknar först av alla i detta hus, så paketöppning blev det efter frukosten istället. Storebror är med med en hjälpande hand.
En BarbaFin som Nora själv sett ut i affären...
... och ett silverhalsband med prinsesskrona, som Nora vägrar att visa på bild... det var utdelningen denna morgon.
Senare på dagen kom Mormor och Morfar med paket från både dom och kusinerna i Stockholm, så då blev det mer kalas!
Det blev en helt perfekt första födelsedag för Nora, även om vi inte hade det stora kalaset då. Vi hade det mysigt på morgonen och vi hade det mysigt på eftermiddagen. På kvällen grillade vi och åt gott, och Nora somnade gott efter en heldag med paket, fika och umgänge.
På lördagen var det dags för bröllop. Fredriks kusin Maria och hennes Mattias gifte sig i Lillkyrka kyrka, utanför Linköping.
Världens gulligaste kyrka
Världens gulligaste brudpar
Världens gulligaste son utanför kyrkan...
Så var det då dags för det riktiga 1-årskalaset idag. Det kalaset då Farmor, Farfar, Mormor, Morfar, Vickan, Fredrik, Gammelfarmor och vi andra firade födelsedagsbarnet.
Gammelfarmor firade födelsedagsbarnet med ett kuvert, som säkert kommer väl till pass senare i livet
Vickan & Fredrik kom med stort paket innehållande Noras första docka...
... en docka, varje flickas önskedröm!
Efter paketöppningen och umgänge var det såklart dags för fika, och tillhörande födelsedagstårta....
Med andra ord en helt perfekt födelsedagshelg!
Knäpp
Som stolt mor måste jag även visa upp vad min 1-åriga (ja, i morgon blir hon faktiskt ett år...) dotter kan göra...
Sommarpotpurri
Skyller på värmen denna gång. Har bara inte orkat blogga på ett tag. Min hjärna har varit helt mosig.
Istället bjuder jag idag på ett litet sommarpotpurri - håll till godo!
Sverige är fantastiskt, och mina barn likaså!
Vaaaar är Mamma?
Jag har insett att Nora inte vet vem Mamma är.
Frågar man henne var Pappa är, så pekar hon ganska omgående rakt på sin pappa.
Och frågar man henne var Wille är, så tittar hon direkt mot hans håll och pekar på honom.
Men frågar man henne var Mamma är, så ser hon bara glad och ovetande ut. Hon tittar inte på mig, och hon pekar inte på mig.
Är lite osäker på hur jag ska tolka detta.
Jag tror jag väljer att tro att det beror på att det är mig hon umgås mest med, och det är jag som hela tiden tjatar om Pappa, Wille och alla andra människor i hennes närhet.
Frågar man henne var Pappa är, så pekar hon ganska omgående rakt på sin pappa.
Och frågar man henne var Wille är, så tittar hon direkt mot hans håll och pekar på honom.
Men frågar man henne var Mamma är, så ser hon bara glad och ovetande ut. Hon tittar inte på mig, och hon pekar inte på mig.
Är lite osäker på hur jag ska tolka detta.
Jag tror jag väljer att tro att det beror på att det är mig hon umgås mest med, och det är jag som hela tiden tjatar om Pappa, Wille och alla andra människor i hennes närhet.
Kvällens nattning av Wille...
Wille: Mamma, vet du?
Mamma: Nej, vadå?
Wille:
Nora är guld
Mamma är silver
Pappa är brons
David är..... eh.. en guldpokal
Linus är en silverpokal
Hmmm...
Nej, förresten! Linus är ett halsband. Av guld. Med dödskalle. För han är bäst.
Syskonkärlek.. är det inte underbart?
Mamma: Nej, vadå?
Wille:
Nora är guld
Mamma är silver
Pappa är brons
David är..... eh.. en guldpokal
Linus är en silverpokal
Hmmm...
Nej, förresten! Linus är ett halsband. Av guld. Med dödskalle. För han är bäst.
Syskonkärlek.. är det inte underbart?
Tacokväll
Joråsåatt... man gillar ju tacokvällar....
Nummerfråga
Jag undrar just vem det kan vara som har ringt dom senaste samtalen från vår telefon....
Jag frågade Nora om det var hon, men hon såg bara totalt oskyldig ut, och blånekade....
Marknadsafton
Det är inte så extremt långt borta nu... snart behövs inte vagnen längre. Det behövs bara lite mer övning och lite mer självförtroende så kommer lilla donnan knalla omkring här.
Jag blir helt förundrad över hur fort tiden går. Hon är redan 11 månader, och går snart... vart tog min lilla bebis vägen?
Idag har vi varit på Marknadsafton och strosat runt en stund. För dom som inte vet vad Marknadsafton är, så kan jag berätta att det är en traditionell kväll då alla butiker håller öppet till sena kvällen. Dessutom har dom allra flesta butiker stånd utanför, med diverse erbjudanden. Förrutom det tillkommer även andra handlare och knallar, musikanter och karuseller.
Vi undvek kvällen detta år, och passade istället på att åka upp på stan på eftermiddagen då det är mindre folk. Tyvärr kom det regnskurar med jämna mellanrum så det blev inte så lång stund denna gång.
Vi hann iaf med fika, marknadsgodis och lite shopping innan vi åkte hem igen.
Förrutom detta, har jag idag hunnit med att konstatera att det är 18 år sedan jag tog studenten. 18 år, va, fatta!! Helt sjukt... varför känner jag mig inte äldre då undrar jag?
Och sen har vi också stopp i avloppet i badrummet.. igen.. för typ sjuttioelfte gången...
... och så sörjer jag fortfarande sommarstugan som aldrig blev vår...
Jorå, men annars är det bra!
Busunge...
Antingen busar man i brorsans rum...
... eller så busar man i köket...
Sorg
Just nu sörjer jag...
Jag sörjer den sommarstugan jag inte fick. Den jag redan hade färgsatt (invändigt och utvändigt), bytt golv i, sytt gardiner till och till och med sytt överkast till sängarna till - i min fantasi. Jag hade till och med lagat mat där och sovit där redan.
Dessutom sett framför mig hur skönt det skulle bli att sitta där på altanen tidigt på morgonen med min kaffekopp och bara njuta av lugnet. Ett extra plus för att det ligger så nära mina kära svärföräldrar och även min svägerska med sambo. Hur mysigt hade inte det varit... att bara kunna gå över på en kvällsfika eller ett kvällsdopp?
Jaja, det sket sig. Vi hoppade av budgivningen. Det blev för mycket pengar för den stugan. Och jag kämpar verkligen med mig själv att intyga mig att det var rätt att hoppa av. Att det kommer fler chanser. Men det är sååå svårt. När jag liksom redan flyttat in där med hela familjen. Jag hade redan valt ut vilka möbler här hemma som skulle få flytta ut till stugan...
Men hur gör man med sig själv när man fungerar så här undrar jag? Vad är det som gör att jag tar ut "vinsten" redan i förväg, och sedan blir så grymt besviken när jag inte "vinner"?
I-landsproblem.... jag veeeeet!
Jag sörjer den sommarstugan jag inte fick. Den jag redan hade färgsatt (invändigt och utvändigt), bytt golv i, sytt gardiner till och till och med sytt överkast till sängarna till - i min fantasi. Jag hade till och med lagat mat där och sovit där redan.
Dessutom sett framför mig hur skönt det skulle bli att sitta där på altanen tidigt på morgonen med min kaffekopp och bara njuta av lugnet. Ett extra plus för att det ligger så nära mina kära svärföräldrar och även min svägerska med sambo. Hur mysigt hade inte det varit... att bara kunna gå över på en kvällsfika eller ett kvällsdopp?
Jaja, det sket sig. Vi hoppade av budgivningen. Det blev för mycket pengar för den stugan. Och jag kämpar verkligen med mig själv att intyga mig att det var rätt att hoppa av. Att det kommer fler chanser. Men det är sååå svårt. När jag liksom redan flyttat in där med hela familjen. Jag hade redan valt ut vilka möbler här hemma som skulle få flytta ut till stugan...
Men hur gör man med sig själv när man fungerar så här undrar jag? Vad är det som gör att jag tar ut "vinsten" redan i förväg, och sedan blir så grymt besviken när jag inte "vinner"?
I-landsproblem.... jag veeeeet!
Sommarfest och vackert väder
Det har hunnits med en del sedan sist...
Förra veckan var det dags för den årliga sommarfesten på dagis, Willes allra sista sommarfest (på dagis iaf). Mitt emellan blåst och regnskurar prickades denna lilla fest in, och det var exakt så lyckat som det brukar vara.
Dom är så otroligt fina alla barnen när dom står uppradade där på stentrappan och sjunger sommarsånger allt vad dom orkar.
Där har dom stått och övat i ett par veckor.. uppradade på trappan och lärt sig alla sånger... så fint.
Efter sången var det dags för övriga barn att kliva åt sidan, och lämna alla 5-åringar ensamma i rampljuset. Enligt traditionen så blir alla barn som ska sluta på dagis, extra firade just denna dag.
Där stod dom på rad och fick en och en gå fram och få en blomma, en fin liten tavla föreställande dagis och en stor kram av sin fröken.
Det var här tårarna började strila på mig... min stora kille...
Efter denna känslosamma stund var det dags för fika i gräset. Vi höll på att blåsa bort där vi satt med våra kaffekoppar och festisar, men vi satt ute... och det ska man göra på en sommarfest!
Helgen som gick har ju som bekant bestått av kanonväder. Visst är det konstigt vad det kan göra för humöret... allt som känns jobbigt och tungt en regnig dag, känns genast så mycket lättare bara solen tittar fram.
Lördagen spenderade vi i Västerås på dop, och på söndagen tog vi vårt pick och pack och åkte ut till landet för att njuta av det vackra vädret.
Förresten så blev jag såklart firad med kaffe på sängen på söndagsmorgonen, precis som dom flesta andra mammor får man ju hoppas!
Väl på landet så kunde Wille och Linus knappt bärja sig innan dom fick gå ner till sjön och bada.. för det var ju faktiskt hela 19 grader i vattnet. Vid ett personligt test, så kunde jag konstatera att det var 19 grader på ytan... det var inte 19 grader lite längre ner...
Det slutade iaf med att alla barnen, utom Nora, plus några vuxna var i plurret ett par gånger under dagen. Premiärdopp den 31/5 - det är inte illa pinkat!
Nora fick nöja sig med en balja... men det dög gott!
Förra veckan var det dags för den årliga sommarfesten på dagis, Willes allra sista sommarfest (på dagis iaf). Mitt emellan blåst och regnskurar prickades denna lilla fest in, och det var exakt så lyckat som det brukar vara.
Dom är så otroligt fina alla barnen när dom står uppradade där på stentrappan och sjunger sommarsånger allt vad dom orkar.
Där har dom stått och övat i ett par veckor.. uppradade på trappan och lärt sig alla sånger... så fint.
Efter sången var det dags för övriga barn att kliva åt sidan, och lämna alla 5-åringar ensamma i rampljuset. Enligt traditionen så blir alla barn som ska sluta på dagis, extra firade just denna dag.
Där stod dom på rad och fick en och en gå fram och få en blomma, en fin liten tavla föreställande dagis och en stor kram av sin fröken.
Det var här tårarna började strila på mig... min stora kille...
Efter denna känslosamma stund var det dags för fika i gräset. Vi höll på att blåsa bort där vi satt med våra kaffekoppar och festisar, men vi satt ute... och det ska man göra på en sommarfest!
Helgen som gick har ju som bekant bestått av kanonväder. Visst är det konstigt vad det kan göra för humöret... allt som känns jobbigt och tungt en regnig dag, känns genast så mycket lättare bara solen tittar fram.
Lördagen spenderade vi i Västerås på dop, och på söndagen tog vi vårt pick och pack och åkte ut till landet för att njuta av det vackra vädret.
Förresten så blev jag såklart firad med kaffe på sängen på söndagsmorgonen, precis som dom flesta andra mammor får man ju hoppas!
Väl på landet så kunde Wille och Linus knappt bärja sig innan dom fick gå ner till sjön och bada.. för det var ju faktiskt hela 19 grader i vattnet. Vid ett personligt test, så kunde jag konstatera att det var 19 grader på ytan... det var inte 19 grader lite längre ner...
Det slutade iaf med att alla barnen, utom Nora, plus några vuxna var i plurret ett par gånger under dagen. Premiärdopp den 31/5 - det är inte illa pinkat!
Nora fick nöja sig med en balja... men det dög gott!
Grymt dåligt...
Ja, jag vet... det är sjukt dåligt. Att ha en blogg, och inte uppdatera den oftare än så här. Jag vet faktiskt inte vad som hänt.. antagligen har det varit alltför mycket annat att pyssla med, så det har liksom inte blivit av.
Sedan jag sist skrev har jag bland annat färdigställt min allra första egendesignade hemsida. Ett "jobb" jag åtog mig för ett tag sedan för min goda vän Hanna, och som jag nu äntligen har gjort klart.
Givetvis kommer det att innebära ytterligare justeringar, eftersom en hemsida alltid måste ha lite löpande information, men grunden är ändå gjord, och det känns såååå bra!
Hemsidan hittar man om man klickar här...
Ja, och förrutom det har det givetvis hänt massor med grejer här i det Beckiuska hemmet sedan sist.
Istället för att försöka återge det i ord, så gör jag det här med bilder istället. Annars blir jag garanterat sittande här hela natten...
Nora fullkomligen ÄLSKAR att bada.. syns det?
Nora och Wille myser i soffan med bokläsning.. mycket vanlig syn en tidig morgon i detta hus...
Ja, som sagt var... Nora gillar att bada.. ute som inne...
Det är bra med stora storebrorsor... notera Noras nickning på frågan om det var kul...
Sedan jag sist skrev har jag bland annat färdigställt min allra första egendesignade hemsida. Ett "jobb" jag åtog mig för ett tag sedan för min goda vän Hanna, och som jag nu äntligen har gjort klart.
Givetvis kommer det att innebära ytterligare justeringar, eftersom en hemsida alltid måste ha lite löpande information, men grunden är ändå gjord, och det känns såååå bra!
Hemsidan hittar man om man klickar här...
Ja, och förrutom det har det givetvis hänt massor med grejer här i det Beckiuska hemmet sedan sist.
Istället för att försöka återge det i ord, så gör jag det här med bilder istället. Annars blir jag garanterat sittande här hela natten...
Nora fullkomligen ÄLSKAR att bada.. syns det?
Nora och Wille myser i soffan med bokläsning.. mycket vanlig syn en tidig morgon i detta hus...
Ja, som sagt var... Nora gillar att bada.. ute som inne...
Det är bra med stora storebrorsor... notera Noras nickning på frågan om det var kul...
Vattenbesparing
I dessa hårda tider har vi i vår familj infört en regel för att spara på vattnet - endast ett barn får bada åt gången. Övriga barn får ta lite skvättar här och där...
Tomt hus
Kommer hem efter kvällens träningspass. Till ett tomt hus. Helt tyst. Det känns så sjukt ovant. Att inte behöva tänka på att inte slå igen ytterdörren för hårt när man går in, att inte kunna gå in och titta på Wille när han snusar i sin säng, att inte kunna lägga sig i sängen och lukta på den underbara doften av liten Nora.
Jo, det är tomt här i huset i kväll, det är bara jag hemma. Och det var planerat. Men inte desto mindre ovant och konstigt.
I morgon kväll ska det hållas tjejkväll här i huset, då alla dagismammor kommer hit. Det vankas ost, vin, skratt och snack. Vi brukar träffas några gånger per år, och denna gång tog jag tag i det och bjöd över alla på lite mys. Ser fram emot det massor och det kommer säkerligen bli en supertrevlig kväll.
Nu blev det så att Fredrik och barnen sover hos F&F även i natt. Detta på grund av att Fredrik hade ett möte i kväll och jag hade min träning.
Bra lösning för alla med andra ord. Men oj vad jag saknar mina Hjärtan.
Det är konstigt hur man fungerar egentligen. Jag har varit på världens bästa humör hela dagen idag, för att jag vetat att jag har ganska mycket egentid framför mig. Men nu sitter jag här, och tycker att det känns ganska jobbigt att ha egentid. Hoppas och tror att det vänder i morgon bitti när jag får gå ut i solen, och olja in trädgårdsmöblerna...
Mina älskade Hjärtan
Jo, det är tomt här i huset i kväll, det är bara jag hemma. Och det var planerat. Men inte desto mindre ovant och konstigt.
I morgon kväll ska det hållas tjejkväll här i huset, då alla dagismammor kommer hit. Det vankas ost, vin, skratt och snack. Vi brukar träffas några gånger per år, och denna gång tog jag tag i det och bjöd över alla på lite mys. Ser fram emot det massor och det kommer säkerligen bli en supertrevlig kväll.
Nu blev det så att Fredrik och barnen sover hos F&F även i natt. Detta på grund av att Fredrik hade ett möte i kväll och jag hade min träning.
Bra lösning för alla med andra ord. Men oj vad jag saknar mina Hjärtan.
Det är konstigt hur man fungerar egentligen. Jag har varit på världens bästa humör hela dagen idag, för att jag vetat att jag har ganska mycket egentid framför mig. Men nu sitter jag här, och tycker att det känns ganska jobbigt att ha egentid. Hoppas och tror att det vänder i morgon bitti när jag får gå ut i solen, och olja in trädgårdsmöblerna...
Mina älskade Hjärtan
Könsroller?
Det går undan nu...
Diskmaskinen och spisen är dom allra roligaste platserna att öva sig att stå vid. Övar barn könsroller redan vid så ung ålder undrar jag... hemska tanke!
Diskmaskinen och spisen är dom allra roligaste platserna att öva sig att stå vid. Övar barn könsroller redan vid så ung ålder undrar jag... hemska tanke!
Gammal som gatan...
Ännu en födelsedag har passerat, och nu har man alltså fyllt etthundratusenmiljarder-ett år.. om man ska tro Wille. Enligt almanackan har jag dock fyllt endast 37 år. Och det är ju viss skillnad, det tröstar jag mig med. För övrigt tycker jag att det känns mellanbra att fylla just 37 år.. det låter onekligen väldigt gammalt.
Födelsedagen var trots allt en väldigt trevlig dag, som började med firande på sängkanten och fortsatte med god lunch i solen tillsammans med familjen.
Make och svåger njuter i solen
Styvfar, svärmor och svägerska njuter i solen
Svärfar och dotter njuter i solen
Ja, det var som sagt var en väldigt skön och trevlig dag, och det fortsatte med en exakt lika trevlig kväll bestående av grillning och annat smått och gott.
Grillmästaren....
och så här ful är man när man fyller etthundratusenmiljarder-ett år...
Följande videoklipp är nog dock det härligaste jag fick på min födelsedag... en mänsklig pruttmaskin...
Födelsedagen var trots allt en väldigt trevlig dag, som började med firande på sängkanten och fortsatte med god lunch i solen tillsammans med familjen.
Make och svåger njuter i solen
Styvfar, svärmor och svägerska njuter i solen
Svärfar och dotter njuter i solen
Ja, det var som sagt var en väldigt skön och trevlig dag, och det fortsatte med en exakt lika trevlig kväll bestående av grillning och annat smått och gott.
Grillmästaren....
och så här ful är man när man fyller etthundratusenmiljarder-ett år...
Följande videoklipp är nog dock det härligaste jag fick på min födelsedag... en mänsklig pruttmaskin...
Ålder
Mysstund i sängen innan sovdags...
Wille: Mamma, hur gammal är Nora?
Mamma: Hon är nio månader.
Wille: Mmm, hon fyller ett år i sommar ju.
Mamma: Ja, det stämmer.
Wille: Linus är elva år och David är tretton år, eller hur mamma?
Mamma: Helt rätt. Hur gammal är mamma då, vet du det?
Wille: Ja, du är etthundratusenmiljarder år.
Det var då jag insåg varför jag ibland känner mig som en dinosaurie...
Wille: Mamma, hur gammal är Nora?
Mamma: Hon är nio månader.
Wille: Mmm, hon fyller ett år i sommar ju.
Mamma: Ja, det stämmer.
Wille: Linus är elva år och David är tretton år, eller hur mamma?
Mamma: Helt rätt. Hur gammal är mamma då, vet du det?
Wille: Ja, du är etthundratusenmiljarder år.
Det var då jag insåg varför jag ibland känner mig som en dinosaurie...
Barns utveckling och föräldrars trötthet går hand i hand?
Oj vad man tappar sugen ibland. Det har varit extremt dåligt här på sistone. En av anledningarna är att jag varit så extremt trött en period, så varje liten stund jag har haft för mig själv har jag bara velat sova, eller åtminstone ligga på soffan och bara vara.
Anledningen till min extrema trötthet heter Nora. Hon har fått sin första tand, och detta har påverkat henne ganska mycket. Hon har haft feber och inte velat äta något förrutom lite gröt då och då. Att se Nora vägra mat är något helt främmande, alltså har hon varit ganska påverkad av denna lilla bissing som kommit upp. Hon har dessutom sovit riktigt dåligt några nätter. Och då menar jag riktigt dåligt.
Ovanpå detta har hon ju lärt sig krypa, och det är ju en rätt stor del i utvecklingen hos en liten flicka, så även det kan ju ha påverkat den dåliga sömnen.
Nu har hon i alla fall sitt goda humör tillbaka tillsamma med sin första tand - så nu är det bara nitton kvar...
Under denna period har Nora, tack vare sin nya förmåga att krypa, hunnit med att utforska många krymslen och vrår i vårt hus. 
Även kökslådor... hög tid att barnsäkra?
Trots min extrema trötthet under en period, har jag i alla fall funnit lust att sy lite nytt. Inte mycket, och inte avancerat, men det är jag själv som gjort det och det räcker för mig!
Det har gått så lång tid sedan jag bloggade, så jag kommer knappt ihåg vad vi gjort. Jag tänker inte heller sätta mig och tänka efter, så det får bli en slags blank sida i bloggen...
Något som jag dock kommer ihåg, är att vi firat påsk i helgen. Det har varit en jättehärlig helg med underbart väder, mycket tid utomhus, alldeles för mycket god mat och massor med trevligt sällskap.
Påskgubben Wille på väg ut för att tömma grannhusen på godis
