Tomt hus

Kommer hem efter kvällens träningspass. Till ett tomt hus. Helt tyst. Det känns så sjukt ovant. Att inte behöva tänka på att inte slå igen ytterdörren för hårt när man går in, att inte kunna gå in och titta på Wille när han snusar i sin säng, att inte kunna lägga sig i sängen och lukta på den underbara doften av liten Nora.
Jo, det är tomt här i huset i kväll, det är bara jag hemma. Och det var planerat. Men inte desto mindre ovant och konstigt.

I morgon kväll ska det hållas tjejkväll här i huset, då alla dagismammor kommer hit. Det vankas ost, vin, skratt och snack. Vi brukar träffas några gånger per år, och denna gång tog jag tag i det och bjöd över alla på lite mys. Ser fram emot det massor och det kommer säkerligen bli en supertrevlig kväll.

Nu blev det så att Fredrik och barnen sover hos F&F även i natt. Detta på grund av att Fredrik hade ett möte i kväll och jag hade min träning.
Bra lösning för alla med andra ord. Men oj vad jag saknar mina Hjärtan.

Det är konstigt hur man fungerar egentligen. Jag har varit på världens bästa humör hela dagen idag, för att jag vetat att jag har ganska mycket egentid framför mig. Men nu sitter jag här, och tycker att det känns ganska jobbigt att ha egentid. Hoppas och tror att det vänder i morgon bitti när jag får gå ut i solen, och olja in trädgårdsmöblerna...


Mina älskade Hjärtan

Könsroller?

Det går undan nu...



Diskmaskinen och spisen är dom allra roligaste platserna att öva sig att stå vid. Övar barn könsroller redan vid så ung ålder undrar jag... hemska tanke!

Gammal som gatan...

Ännu en födelsedag har passerat, och nu har man alltså fyllt etthundratusenmiljarder-ett år.. om man ska tro Wille. Enligt almanackan har jag dock fyllt endast 37 år. Och det är ju viss skillnad, det tröstar jag mig med. För övrigt tycker jag att det känns mellanbra att fylla just 37 år.. det låter onekligen väldigt gammalt.

Födelsedagen var trots allt en väldigt trevlig dag, som började med firande på sängkanten och fortsatte med god lunch i solen tillsammans med familjen.


Make och svåger njuter i solen


Styvfar, svärmor och svägerska njuter i solen


Svärfar och dotter njuter i solen

Ja, det var som sagt var en väldigt skön och trevlig dag, och det fortsatte med en exakt lika trevlig kväll bestående av grillning och annat smått och gott.


Grillmästaren....


och så här ful är man när man fyller etthundratusenmiljarder-ett år...


Följande videoklipp är nog dock det härligaste jag fick på min födelsedag... en mänsklig pruttmaskin...


Ålder

Mysstund i sängen innan sovdags...

Wille: Mamma, hur gammal är Nora?
Mamma: Hon är nio månader.
Wille: Mmm, hon fyller ett år i sommar ju.
Mamma: Ja, det stämmer.
Wille: Linus är elva år och David är tretton år, eller hur mamma?
Mamma: Helt rätt. Hur gammal är mamma då, vet du det?
Wille: Ja, du är etthundratusenmiljarder år.

Det var då jag insåg varför jag ibland känner mig som en dinosaurie...


Barns utveckling och föräldrars trötthet går hand i hand?

Oj vad man tappar sugen ibland. Det har varit extremt dåligt här på sistone. En av anledningarna är att jag varit så extremt trött en period, så varje liten stund jag har haft för mig själv har jag bara velat sova, eller åtminstone ligga på soffan och bara vara.

Anledningen till min extrema trötthet heter Nora. Hon har fått sin första tand, och detta har påverkat henne ganska mycket. Hon har haft feber och inte velat äta något förrutom lite gröt då och då. Att se Nora vägra mat är något helt främmande, alltså har hon varit ganska påverkad av denna lilla bissing som kommit upp. Hon har dessutom sovit riktigt dåligt några nätter. Och då menar jag riktigt dåligt.

Ovanpå detta har hon ju lärt sig krypa, och det är ju en rätt stor del i utvecklingen hos en liten flicka, så även det kan ju ha påverkat den dåliga sömnen.
Nu har hon i alla fall sitt goda humör tillbaka tillsamma med sin första tand - så nu är det bara nitton kvar...

Under denna period har Nora, tack vare sin nya förmåga att krypa, hunnit med att utforska många krymslen och vrår i vårt hus.


Även kökslådor... hög tid att barnsäkra?

Trots min extrema trötthet under en period, har jag i alla fall funnit lust att sy lite nytt. Inte mycket, och inte avancerat, men det är jag själv som gjort det och det räcker för mig!





Det har gått så lång tid sedan jag bloggade, så jag kommer knappt ihåg vad vi gjort. Jag tänker inte heller sätta mig och tänka efter, så det får bli en slags blank sida i bloggen...

Något som jag dock kommer ihåg, är att vi firat påsk i helgen. Det har varit en jättehärlig helg med underbart väder, mycket tid utomhus, alldeles för mycket god mat och massor med trevligt sällskap.


Påskgubben Wille på väg ut för att tömma grannhusen på godis


Titta hon kryper!

Jodå, så var krypkoden knäckt på riktigt. Det går inte fort, och det är inte stadigt - men det går framåt!


Hipp Hipp Hurra

för vår älskade lilla prinsessa som idag firar sin 9-månadersdag!



Det firar vi genom att ta våra första stapplande nästan-krypsteg!

RSS 2.0