En Wille-Mamma-Helg

Tidigare idag tog jag och Wille farväl av resten av familjen, som åkte mot Stockholm för att spendera hela helgen där. David för att vara med i ett basket-event, Fredrik, Linus och Nora för att umgås med mormor och morfar och för att hitta på något kul i vår kungliga hufvudstad.

Anledningen till att Wille och jag blev kvar här hemma helt ensamma är att i morgon vankas det kalas! Wille och hans kompis Emil ska fira sina 6-årsdagar tillsammans. Emil har redan fyllt sina sex år för några veckor sedan, och Wille ska ju fylla sina om ett par veckor (27/11). Detta kalas har Wille sett väldigt mycket fram emot, och både han och hans mamma tycker att det ska bli superskoj att kalaset äntligen ska gå av stapeln i morgon!

Det känns lite konstigt och tomt här i huset just nu, särskilt efter att Wille somnat - men gud vad härligt det känns just nu. Det är JAG och WILLE, i två HELA dagar.. bara VI! Jag tror att vi har sett fram emot dessa två dagar exakt lika mycket, både jag och Wille. Vi har ju faktiskt inte haft särskilt mycket tid, bara han och jag, sedan Nora föddes (av förklarliga skäl). Att det nu föll sig så lägligt att vi fick en hel helg tillsammans bara han och jag (plus lite kalas och grejer) är ju helt fantastiskt!

I kväll har vi ätit hemmagjorda hamburgare, slagit in paket, ätit chips, kollat på Idol och tokmyst i soffan. Huuur mysigt som helst. Det bästa av allt är att vi har ännu en sån myskväll tillsammans innan resten av familjen drösar in genom dörren. Bara min lilla prins och jag..




Måste väl tillägga att det kommer bli supermysigt att få hem resten av familjen på söndag... efter denna fantastiska Wille-Mamma-helg.. såklart.

Bra telefonsamtal

Efter att vi köpt vårt nya hus, så har jag en tid gått och oroat mig för barnomsorgsplats för Nora. I Marieberg (dit vi ska flytta) har jag fått veta att det är 12 barn i kö före Nora.
Denna vetskap har legat som en liten klump i magen och gnidit, knirrat, knorrat och oroat mig. Vid telefonsamtal till förvaltningen så får jag veta att dom sitter ner i november för att planera barnomsorgsplatserna som finns, och därefter får man som förälder veta vart ens barn kommer att erbjudas plats (då kommer vi vara i december).

I min värld känns det som lite dålig framförhålling. Varför ska då föräldrar skicka in ansökan om barnomsorgsplats minst 3 månader innan man vill ha plats undrar jag?

Jaja, i vilket fall som helst så har jag såklart gått och funderat en hel del på detta. Första gången jag pratade med ansvarig människa om detta, så minns jag att hon sa att "dagmamma, nej det är det ingen som söker".
Så, jag tänkte.. men om ingen söker dagmamma, så lär det ju inte heller vara någon kö dit. Och jag kan ju tycka att en liten tjej på 1,5 år inte riktigt behöver den stora gruppen som man har på dagis, utan kanske rentav mår bättre i en lite lugnare miljö - som t ex hos en dagmamma.

Idag tog jag därför telefonluren och ringde upp den dagmamman som finns i Marieberg, för att prata lite med henne, och för att kolla om vi eventuellt kunde komma och hälsa på någon dag.
Efter det telefonsamtalet var jag sååå glad, gud vilken mysig person jag precis pratat med! Jag hörde hur mycket hon brinner för barns välmående genom telefonluren. Kan säga att det samtalet gjorde min dag!

Sagt och gjort, vi ska dit och hälsa på nästa tisdag.. vi ska hälsa på Kerstin, Noras eventuellt blivande dagmamma!



Lokvargen

Jo, jag glömde... måste bara återge Wille favoritbok. Den heter Lokvargen, skriven av Calle Stalfelt.



Det här är Lokvargen.
Den är väldigt stark.

Den kan springa fortare än X2000.
Den tycker om att klättra i träd.
Ibland gnager den på bokhyllor.

Lokvargen är starkare än "starke man" på cirkus, men den får absolut inte uppträda på cirkus.
Den kan riva hela tältet på en sekund.

Lokvargen är till och med så stark så den kan brotta ner både kungen och drottningen på en gång.

Den kan till och med brotta ner ett helt kylskåp, ett galler och en nål.

Lokvargen är den som gräver alla gropar, den letar efter insekter. Lokvargar bor inte i hus. Dom gräver ner sig i en grop varje kväll, det är deras bo.
Lokvargar bor inte heller i i stan, men dom kan gå runt på stan och äta människor på motorcyklar....

Ja, detta är bara ett utkast ur en bok som Wille tycker mycket om att man läser för honom... vet inte exakt hur man ska tolka det...


BIG update

Herregud, det är så länge sen jag bloggade så jag mindes knappt hur man skulle ta sig in på sidan.. Det är SJUKT länge sen mina vänner.. jag får ju skämmas.

Såklart har det hunnit hända massor av saker sedan jag bloggade senast, men dom flesta av er vet ju redan allt som hänt, så behöver väl inte bekriva allt i detalj antar jag.

Det allra största som hänt är att vi sålt vårt hus, vårt fina, fina hus som vi lagt ner så mycket tid och själ i. Men som vi till slut kände tog för mycket kraft av oss. Så vi bestämde oss, efter många tankar och funderingar, för att sälja - och dessutom sälja innan vi hittat något nytt. Vågat, och spännande!

   
Vårt älskade hus som vi nu ska lämna...

.. för ett hus som vi om möjligt kommer älska ännu mer. Efter att vi sålt huset, så kom en tid av ovisshet och nervositet. Vi visste vad vi hade fått betalt för huset, men vi visste inte vart vi skulle ta vägen sen. Efter en tid började jag leta lite utanför ramen av vad vi hade tänkt oss från början - och hittar då detta nybygge som är till salu. Ett hus som dom håller på att bygga, där vi kan vara med och bestämma en hel del, som ligger i närområdet till Adolfsberg, vårt område. Och där dessutom priset är helt inom våra ramar för vad vi tänkt oss.

Sagt och gjort - vi slog till! Och det är alltså hit vi kommer flytta...

                   

Efter att ha gått igenom ett ändlöst antal sömnfattiga nätter, så har vi nu bestämt oss för hus vårt hus ska se ut. Och blir det inte bra nu, så vet jag inte vad jag gör.
Men min förhoppning är att det blir exakt så bra som jag tror, och då kommer vi få världens bästa jul i vårt nya, fina hus!


Sen jag skrev senast har det givetvis hänt MASSOR även med barnen. (Men som min käre make säger, så är prio som gäller just nu "Huset, huset, huset, huset, huset, barnen, barnen, make, barnen, make. Och så har det nog tyvärr varit en tid...)

Såklart har jag inte glömt mina barn för att vi köpt nytt hus. Dom finns ju alltid i våra liv tack och lov, vad vi än håller på med, och deras utveckling avstannar definitivt inte för att vi råkar köpa ett nytt hus.


Dom söta, underbara ungarna.. finns det något myspysigare än barn i pyamas?

 



Man kan ju inte göra annat än älska dom!

Stickat är det som gäller i höst!

Stilstudie... Nora i mormor-stickad poncho.





Underbara unge!


Skateboard

Wille har fått en skateboard. Än så länge är nedanstående bild den enda som finns att visa...



Förhoppningsvis kommer det snart även lite bilder på vår blivande skejtare Wille...

Belöningsdags

Efter ytterligare en period av bloggtorka, så kommer jag nu äntligen med ett inlägg. Dock varken långt eller särskilt intellektuellt.
Är grymt trött efter flera dagars städande och fejande av huset. Vårt hus är nu skinande rent, luktar gott och ser allmänt väldigt fräscht och snyggt ut.

För detta slit har jag idag belönat mig själv. Belönat mig själv rätt bra prismässigt...
Rätt vad det var så stod dom bara där framför mig och skrek "LINDA, KÖP OSS, VI BEHÖVER DIG!!!".
Ja, så vad kunde jag göra?



Jag är så KÄR, dessa stövlar kommer vara mina vänner en lång tid - det känner jag på mig!

Återkommer vilken dag som helst med lite övrig uppdatering...

Rapport från skol- och jobbträsket

Jo, nu har första "skolveckan" för Wille gått och det är dags att avlägga rapportering känner jag.

Innan första dagen så kände jag mig lite orolig för hur det skulle gå.. om Wille skulle vilja föja med mig hem igen varje morgon jag lämnade honom... om han skulle vara ledsen osv. Det beteendet kan jag nog bara glömma från och med nu.
Det har varit svårt att säga "Hej då"  så fort som Wille har önskat dom här första dagarna, han har haft väldigt bråttom att joina sina kompisar så det har varit dåligt med tid att säga "Puss, o Hej då!" till mamman.
Vilket givetvis känns oerhört bra för en mamma som (precis som alla andra mammor vid nya rutiner) har känt sig lite orolig.

Jo, så som det är just nu, så går Wille i "skolan" och han gillar det skarpt!



Sedan sist jag skrev har vi även hunnit med att besöka Stora Holmen ännu en gång. Denna gång var även mormor och morfar med.


Barnen (och Fredrik) åkte givetvis Lilleputtetåget


.. medans morfar och vi andra satt och väntade

Vi hade en härlig dag på Stora Holmen och i Stadsparken den dagen, då både vädret och humören var på vår sida!


Den har veckan har jag jobbat tre dagar; onsdag-fredag, vilket har varit hur bra som helst. Tre dagar, och sen hemma med barnen i ett par veckor till innan det börjar "på riktigt".

Jo, för nu är det snart dags för mig att börja arbeta. Iofs bara 50% till att börja med, men ändå. Det är ändå på riktigt då. 50% till att börja med, och mer efter årsskiftet när det är tänkt att Nora ska börja på dagis.
Känslan jag fick när jag gick in lite extra dessa dagar är att det ska bli jättekul att börja jobba igen!


Idag har vi haft regn i Örebro, lite sol, men mycket regn... vilket inte berör vissa små människor nämnvärt, utan dom tycker mest att det är roligt verkar det som....


Gömda saker och glada barn

I det här huset kan man hitta saker på dom mest oväntade ställen...



Men det gör inget, så länge man har glada barn...





För övrigt är mamman i huset rätt glad idag, eftersom vi har det så fint i köket...



Oj, vad jag älskar fat med fina godsaker!

Det är kul att äta själv!

Vi lär oss.. sakta men säkert...


Frågvis

Det kommer extremt mycket frågor från Wille just nu. Frågor om allt mellan himmel och jord.
Nedan följer ett utkast av dom frågor han har ställt under dagen...

- Mamma, kan skorpioner (eller "skorpinjoner" som Wille säger) krypa på väggar?

- Mamma, om man råkar hälla ut ett glas vatten på en humla, dör den då?

- Mamma, om du var en Pokemon vilken skulle du vilja vara då?

- Mamma, varför har jag prickar på benen?

- Mamma, hur gammal är man om man är tjugo-tio år?

- Mamma, kan getingar bo i hus?

- Mamma, kan jag få en cykel med växlar?

- Mamma, hur kan naglarna växa?

- Mamma, hur kan håret växa?
- Mamma, hur långt är det till solen?
- Mamma, kan man åka till solen?

Visst är det roligt när barnen vill lära sig. Men ibland känns det faktiskt som man har ett stort hål i huvudet...


Storfiskaren

Jo, det var en sak till... har ju ganska många dagar lovat Wille att jag ska blogga om hans första fiskefångst. Så nu tänkte jag göra det!



Här är den. En BJAX och en ABOJJE... så nu är storfiskaren i familjen född!

Han var mäkta stolt över denna fångst, och ville absolut att Nora skulle smaka på fisken. Men efter många om och men så tog han förklaringen att så små flickor inte kan äta så små fiskar.

Nu är i alla fall Wille tagen av fiskning, så hädanefter kommer det inte bli många lugna stunder på landet!

Världens vackraste dag

Förra lördagen var det då äntligen dags för Victoria och Fredrik att ingå äktenskap. Det var en helt underbart vacker dag, med vigsel på Örebro Slott och därefter bröllopsfest på Solliden utanför Örebro.

Med tanke på att det ösregnade dagen innan själva bröllopet, så kan man ju undra om det var någon högre makt som beslutade om vädret för just denna dag. Hela dagen bestod av solsken och värme, på alla sätt och vis!




Världens vackraste brudpar


Världens vackraste man (eller i det här fallet kanske man bör kalla honom bror till Vickan... men han är iaf min vackraste man...) läste en väldigt vacker dikt vid vigseln...

Till de älskande
Närmare än nästan nära
kommer du aldrig din älskade
Fjärmare än ett avskeds "på återseende"
kommer du aldrig din älskade
Ifrågasätt inte
vem av er som gav mest
eller vem av er som tog mest
Vågen är fiende till kärleken -
anlitar du dess balanskonst
är det inte längre fråga om kärlek

Låt det givna och det mottagna
malas samman i vardagens kvarn -
det är genom denna fina sammansmältning
ni ska fortsätta ge mer liv åt er Kärlek
mer kärlek åt ert Liv





Världens vackraste brudbukett




Puss!


Freddan trivs...


Vickan trivs...


Dags att åka bil...




Framme vid Solliden efter bilturen


Dags för bröllopsmiddag med hjärtat bakom ryggen


En puss mellan middagen och bröllopstårtan passar ju bra!


Så väldigt många fina tal, och en underbart fin sång fick brudparet på sin dag...


Världens vackraste tårta...


Och sen blev det party!


Party-Pierre i sitt esse


Party-Carro med kompanjon i sitt esse


Party-Jimmy och Party-Regina i sitt esse


Party-Linda i sitt esse


Party-Linda, Party-Lillan och Party-BrittMarie i sitt esse


Party-Linda i sitt esse

... och sen var festen slut, och brudparet tog sitt pick och pack och åkte mot bröllopssviten på Radisson...




Det blev Världens vackraste dag, och jag önskar Victoria och Fredrik all lycka i livet.

Jag Älskar Er!

Ordlek

På stan, på väg mot bilen efter besök på biblioteket...

Wille pekar på en väktare

Wille:
Mamma, vad gör han? Jobbar han?
Mamma: Ja, han jobbar, han är väktare.

Wille är tyst en stund och funderar

Wille: Jahaaaaa, jobbar väktare med att väcka folk?


Skämtsamt

I bilen på väg hem:

Wille: Mamma, lyssna nu!
Mamma (med ett begynnande hål i huvudet): Mmm, jag lyssnar.
Wille: Ok lyssna nu. Det vaj en gång tje tomater som gick. Sen kom en bil och köde övej en tomat. Då sa den andja tomaten "kom senap o ketsup så gåj vi". Haha, vaj det kul mamma??



Jorå, så man har väl en blivande komiker i familjen antar jag...

Håruppsättningar

Vi testar håruppsättningar inför Vickans och Fredriks bröllop som går av stapeln på lördag...





Jo, för ska faster och farbror gifta sig, så måste man ju vara fin i håret!

En vecka på Öland

Nu är vi hemma igen, efter en veckas semestrande på Öland. Vi har haft en väldigt skön vecka tillsammans med våra vänner Hanna och Robban och deras härliga barn Lucas och Aston.

Tyvärr lyckades vi pricka in en ganska regnig vecka (inte var det väl någon som tänkte på att vi bokade just Fruntimmersveckan när vi bokade stugan...), men vi har haft det väldigt mysigt ändå, och roat oss trots regndroppar.

Nedan följer vår vecka i bilder, eftersom det skulle bli en hel novell om jag skrev exakt allt...



Tur att det finns böcker att roa sig med under bilfärden


För det kan bli rätt långtråkigt emellanåt


Men för det mesta helt okej


Tur att det var en koncentrerad förare iaf...


På Öland är det rätt roligt fast vädret inte är så bra, särskilt om man har en Festis i handen




Ett par dagar lyckades vi vara vid strand och pool åtminstone en stund innan det blev antingen för kallt eller började regna. Alltid något!


När vädret är halvdant kan man roa sig med att besöka Borgholms slott






Eller så kan man åka till Lådbilslandet, vilket var en given succé




Även här kan man se en mycket koncentrerad förare...




Eller så kan man åka Gocart, och så blir man utklädd på detta vis


En regnig kväll på Öland kan man roa sig med lite fotvård


Eller med att sitta i sängen och skjuta ner folk


Eller så sitter man i soffan och spelar Nintendo...

Trots lite mer regn än vad vi hade önskat, så har vi som sagt var haft en kanonskön vecka tillsammans med kanonsköna vänner!

Och när man kommer hem, är det dags att tvätta...



Semester!

Nu är vi här, äntligen! Vår efterlängtade semestervecka på Öland. Vi kommer ha en underbar vecka med sol (förhoppningsvis), bad, lådbilar, minigolf och mycket annat roligt.

Det kommer inte bli mycket bloggande härifrån, så vi hörs väl när vi kommer hem igen.

Puss & Kram!

Upprustning


Muta

Wille: Mamma, kan jag få en klubba?
Mamma: Nej, det är faktiskt bara onsdag idag, inte lördag.
Wille: Men kaaaaan jag inte få en klubba, snäääälla. Du får två kronor av mig om jag får en klubba!
Mamma: Nej, tyvärr Wille, du får ingen klubba ändå.
Wille: Nähe. Men då får du faktiskt inte två kronor av mig!


Var får dom allt ifrån dom små liven undrar jag?


Tidigare inlägg
RSS 2.0