Igår gjorde vi det alltså - märkte oss för livet. Med våra barns namn.

Det började väl sådär, med att tatueraren kom drygt 45 minuter för sent. Eftersom vi själva stressat halvt ihjäl oss för att hinna i tid, så blir det ju lite irriterande att sedan få sitta och vänta...
Men till slut kom han i alla fall, och äntligen fick vi börja med det som vi längtat efter.



En liten stund kändes det som att Fredrik skulle strunta i det. Han hade ju tänkt sig barnens födelsedatum med romerska siffror - men det blev bakläxa av tatueraren.

Det skulle inte alls bli snyggt, eftersom det skulle bli för stort. Fredrik visste exakt var han ville ha sin tatuering, och det var på undersidan av överarmen. Det skulle inte bli bra sa Emanuel (tatueraren).
Så då var det bara att tänka om. Lite snabbt. Inte så lätt.
Det var då Fredrik tappade sugen lite. Men som tur är har han en väldigt kreativ hustru, som kläckte den brillianta idén att skriva barnens namn i en cirkel istället.
Den idén tände både Fredrik och E på, så det fick det bli!



Eftersom min käre make är på fotbollscup med Linus i skrivande stund, så får jag återkomma med bild på hans konstverk...

Min tatuering gick lite smidigare, eftersom jag lagt ner väldigt mycket tid på att fundera på exakt hur jag ville att det skulle se ut.
E började med en skiss, som jag inte tyckte kändes hundra, och försökte förklara att jag ville ha bokstäverna lite rundare och mjukare än det han hade gjort.
Efter en liten stund kom han tillbaka med en ny skiss, och då kändes det hur bra som helst - ja, faktiskt klockrent!



... och här är den... på insidan av höger underarm.
Det känns så bra och så rätt, och jag är så glad!



Nora var med hos tatueraren - det tog tre timmar och hon var så nöjd och glad hela tiden, vår lilla duktiga flicka!