I regnets tecken

har helgen gått. Det är helt otroligt att det kan finnas så mycket regn. Det har verkligen ösregnat i princip nästan hela helgen.



Arrangörerna av Thomas Nordahl fotbollscup såg till att planera in årets cup på, säkerligen höstens regnigaste helg.  Pappa F och Linus åkte iväg tidigt på lördagsmorgonen och fick njuta av en förmiddag med regn och blåst. Vid lunchtid kom dom hem och vi käkade mat allihop tillsammans. När det sedan såg ut att klarna lite, så kändes det som att det skulle kunna bli en skön eftermiddag utomhus, så vi tog på oss kläder allihop för att följa med och kolla in sista matchen för dagen.

Det började bra, med uppehåll och hyfsat ljus himmel. När killarna sen höll på att värma upp började det droppa igen. Som tur var fanns det partytält uppställda, så det fanns åtminstone en liten plätt där man kunde stå under tak. Ja, det var väl inte så farligt tänkte vi - några droppar regn har ingen dött av. En stund senare får vi höra att killarnas match är försenad cirka en timme. Suck och stön. Wille hade redan börjat tröttna, så vi pallrade oss iväg till kiosken där vi köpte en liten muta i form av Djungelvrål. Det gick vägen och vi fördrev tiden med att prata med folk och sparka lite boll (Wille och pappa F - inte Nora och mamma L).

Äntligen började matchen, och ungefär i samma sekund öppnade sig himlen på vid gavel. Kan även tillägga att det blåser ganska kraftigt på ett stort öppet fält.
Ja, då var det ju bara att gilla läget och stå kvar och heja fram laget - vi hade ju trots allt ett Bamseparaply att dela på, jag, Fredrik och Wille. Nora låg i vagnen under regnskydd så henne gick det ingen nöd på.
Grabbarna vann till slut med 5-1, så visst var det värt lite regn och rusk!



Tyvärr förlorade killarna första matchen igår,  vilket betydde att cupen var slut för deras del. Men dom gjorde ett kanonjobb, och kan nu stolta avsluta säsongen.



Efter en ganska tråkig, händelselös och regnig söndag förmiddag, så var det äntligen dags för mig och Wille att gå på Alfons Åberg.



Wille var väldigt uppspelt och tyckte det var jättespännande att sitta långt uppe i salongen, som vi gjorde.



Föreställningen var jättebra, det tyckte både Wille och mamma, så vi var mycket nöjda när vi åkte hem igen.
När Wille skulle gå och lägga sig igår frågade han mig om vi inte kunde gå på Alfons Åberg idag också - så det måste man ju ta som ett bra betyg!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0