Jag har gett upp kampen!
När Nora föddes hade jag någon konstig föreställning om att det mesta skulle bli likadant som det var när Wille var bebis.
Som alla förstår så blev det helt annorlunda.
Har försökt och försökt att få Nora att somna i sin egen säng, och visst går det ibland efter en lång kamp med mycket skrik.
Bebis-Wille kunde man bara lägga ner i sängen, och så somnade han. Så funkar det inte med Nora.
Nora tycker inte att det är lika okej att ligga ensam i sin säng när hon ska sova, för hon är en annan person än Wille. En helt annan person.
Så mammas och pappas säng får det bli.
Ja, man inser något nytt varje dag.
Skönt att det är fler som jag själv... Har på nåt vis fått för mig att det är bra att Molly sover i sin säng, men hon är av samma karaktär som fröken Nora. Vi ger också upp, det är smidigare att de sover tryggt och lugnt de små liven, så nu sover tre människor och en eller två katter i våran säng varje natt.
Försöker igen da ... Gud vilken underbart go bild på henne
Försöker igen da ... Gud vilken underbart go bild på henne
Mystjejen! :-) Här har vi det precis tvärtom. Storebrorsan kunde INTE somna själv, vaknade flera ggr. per natt och sov hos mor och far. Lillasyster somnar själv och sover som en stock hela nätterna. I sin säng.
Fast jag tycker båda sorterna har sina fördelar. Visst är det skönt att sova ostört själv i sängen, men å andra sidan är det ju rätt gosigt att mysa bebis i sömnen :-)
Kram och ha en trevlig helg!
