Nagelbitare

Ungar är ju ungar. Och ungar petar sig i näsan, äter snorkråkor, pillar sig ogenerat i rumpan - och vissa barn biter även på naglarna.

Eftersom Wille har skaffat sig denna ovana, att bita på naglarna, så har vi bestämt oss för att försöka ändra på det. Han biter så han får sår vid nagelbanden, så det kändes som att det var dags för...



Det blir spännande att se hur han reagerar första gången han ska ta sig en tugga av en nagel. Tyvärr är han på dagis nu, så jag lär ju missa premiärsmakningen av Stop n Grow. Är dock övertygad om att jag kommer få se detta vid ett senare tillfälle. Han lär väl inte sluta med denna ovana första gången han känner den otäcka smaken, och säkert inte andra eller tredje heller...

Såg igår att han även börjat bita på tånaglarna... det känns nästan ännu värre. Det var när han satt i soffan och tittade på tv jag upptäckte denna ganska otrevliga vana. Får kanske ta och pensla på tånaglarna också...

Ett första försök

Ja, så var första spadtaget till min alldeles egen klädkollektion taget. Det blev ett par byxor till Nora, av ett tyg som jag grävt fram i en stuvlåda i någon affär.




Var ju dessutom tvungen att prova dom ganska omgående. Dom blev lite stora, men vad gör väl det när man har en liten tjej som växer så det knakar.

Och ja, jag är precis lika kär i min symaskin idag - om inte mer.

Fram med kammen!

Så där ja, nu är den här - lusinvasionen!
Första fallet på Willes dagis har upptäckts, så nu är det bara att ta fram luskammen...


Usch, jag får rysningar av bara tanken... blä

Jag har träffat en ny...

kärlek.

... min fina, superduktiga symaskin. Jag älskar den redan!

Hoppsan Kerstin...

Tog med Nora till symaskinsaffären idag. För att titta lite, och bilda mig en uppfattning om vilken typ av maskin jag ville ha.
Hade absolut inte för avsikt att faktiskt köpa en idag.


Och den här kom jag hem med... en Bernette 82e..

Mina enda ursäkter är att det just nu var tusen kronor rabatt, att det är en väldigt bra maskin för pengarna och att mitt förskräckligt dåliga tålamod tog överhanden.

Så nu är det bara att sätta igång med klädestillverkningen - yippey!!

Ska önska mig pengar i födelsedagspresent, för att i efterhand finansiera denna lilla pärla. Tyckte det kändes som en utomordenligt bra idé när jag stod där i affären med maskinen framför mig. Tycker det fortfarande faktiskt.

Men först är det dagishämtning som gäller!


Hål i huvudet

Så, nu är Wille tillbaka på dagis igen. Efter cirka nio dagars ledighet...

Om jag säger så här; det känns som att jag har ett gigantiskt hål i huvudet just nu. Så går det när en energifylld femåring är ledig i nio dagar tillsammans med sin mamma och lillasyster...



Återigen, slås jag av hur imponerad jag är av förskolepersonalen - hur orkar dom hela dagarna - så många barn, så många viljor och så många höga röster?

Komplettering

Lovade ju att komplettera tatueringsrapporten med Fredriks cirkel...


Det är bra med många barn, så man faktiskt kan göra en cirkel av namnen...

Eftersom det är några stycken som har ställt frågan, hur ont det egentligen gör att tatuera sig, så tänkte jag försöka mig på att förklara.
För det första - har man fött barn, så är det såklart en baggis att tatuera sig. Men visst gör det lite ont. Och det gör olika ont beroende på vart på kroppen man tatuerar sig. Min gjorde inte så väldigt ont, men Fredriks gjorde JÄTTEONT. Antar att det har att göra med hur nerverna ligger placerade, plus hur tunn hud man har.

Om man tänker sig att man får massor med sprutor (dock ganska ytliga), väldigt många gånger, så kanske jag är i närheten av en förklaring som man kan förstå.
I min värld är det dock värt smärtan - som trots allt bara är smärta som varar en liten stund, och inget man dör av.



Annars har helgen bestått av bland annat födelsedagsfirande av Fredrik, vilket var lika trevligt som alltid, eftersom hela familjen var ordentligt samlad.




För övrigt har jag idag kokat av ilska över mitt idiotiska skrälle till symaskin. Skulle äntligen försöka mig på att sy ett par byxor till Nora, och glad i hågen så ritade jag mönster, klippte och förberedde.

När jag sedan skulle skrida till verket, och börja sy... ja, vad händer då. Symaskinen vägrar göra som jag vill, och vill inte alls sy i elastiskt tyg. Närå, trassla tråden och nästan slita sönder tyget - det var vad skrället ville.

Det var då jag tröttnade, och plockade undan symaskinen igen. Satte mig istället och letade symaskiner på nätet.. nu ska jag banne mig ha en symaskin som vill samma saker som jag!
Hittade några bra.. men vet inte hur jag ska klara av att vänta tills jag fyller år. Det vore samma sak som att vänta med att starta min barnklädesverkstad till den 18 april. Känns nästan som en omöjlighet faktiskt.

Men vem vet - kanske vinner jag på en Trisslott i morgon eller nåt - vem vet.

Rapport på riktigt

Igår gjorde vi det alltså - märkte oss för livet. Med våra barns namn.

Det började väl sådär, med att tatueraren kom drygt 45 minuter för sent. Eftersom vi själva stressat halvt ihjäl oss för att hinna i tid, så blir det ju lite irriterande att sedan få sitta och vänta...
Men till slut kom han i alla fall, och äntligen fick vi börja med det som vi längtat efter.



En liten stund kändes det som att Fredrik skulle strunta i det. Han hade ju tänkt sig barnens födelsedatum med romerska siffror - men det blev bakläxa av tatueraren.

Det skulle inte alls bli snyggt, eftersom det skulle bli för stort. Fredrik visste exakt var han ville ha sin tatuering, och det var på undersidan av överarmen. Det skulle inte bli bra sa Emanuel (tatueraren).
Så då var det bara att tänka om. Lite snabbt. Inte så lätt.
Det var då Fredrik tappade sugen lite. Men som tur är har han en väldigt kreativ hustru, som kläckte den brillianta idén att skriva barnens namn i en cirkel istället.
Den idén tände både Fredrik och E på, så det fick det bli!



Eftersom min käre make är på fotbollscup med Linus i skrivande stund, så får jag återkomma med bild på hans konstverk...

Min tatuering gick lite smidigare, eftersom jag lagt ner väldigt mycket tid på att fundera på exakt hur jag ville att det skulle se ut.
E började med en skiss, som jag inte tyckte kändes hundra, och försökte förklara att jag ville ha bokstäverna lite rundare och mjukare än det han hade gjort.
Efter en liten stund kom han tillbaka med en ny skiss, och då kändes det hur bra som helst - ja, faktiskt klockrent!



... och här är den... på insidan av höger underarm.
Det känns så bra och så rätt, och jag är så glad!



Nora var med hos tatueraren - det tog tre timmar och hon var så nöjd och glad hela tiden, vår lilla duktiga flicka!

Mellanlandningsrapport

Jorå, så nu är man gaddad igen.. ville bara med denna yttepyttelilla rapport meddela att både jag och Fredrik är supernöjda.

Men mer än så blir det inte idag. Just nu är vi inplastade och såriga..
Mer utförlig rapport med bilder kommer inom dom närmaste dagarna!

Kan ändå passa på att rekommendera tatueraren vi var hos.. Emanuel, han kan sitt jobb!



Klicka på bilden, så kommer du till A-head's hemsida

Märkt för livet

Imorgon är det äntligen dags! Min käre make och jag ska göra något tillsammans...

... vi ska tatuera oss!

Jag ska göra min efterlängtade tatuering, bestående av barnens namn. Har gått och längtat efter detta ett bra tag, och jag känner mig helt uppspelt inför morgondagen!

Fredrik ska märka sig med alla barnens födelsedatum, i form av romerska siffror.



Sen att jag av erfarenhet vet att det kommer göra ont, det är väl smällar man får ta. Fredrik vet inte hur ont det kommer göra. Det är lite spännande..

Återkommer med rapport och bilder!

Städtant

Jag har städdag idag. Jag hatar att städa.

Kan lova att det blir inte ett dugg roligare av att ha en 7-månaders flicka i gåstol, springande i vägen hela tiden, samtidigt som man med jämna mellanrum måste utropa små gulliga "snutteplutt-ord" för att hålla samma lilla flicka vid gott mod, så man får dammsuga färdigt.


Miljöpåverkan


Mycket bra val av tidning... det ska börjas i tid!

Läge för uppdatering

Dagarna rusar iväg, och jag inser att det är många dagar sedan jag bloggade...

Sen sist har jag hunnit med att boxas ännu en gång, och det var precis lika roligt andra gången som första. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - detta är träningsformen för mig. Det känns så otroligt skönt att jag hittat "min grej" och att jag känner att detta är något jag vill fortsätta med. Så... Beach 2009 - here I come.. eller nåt liknande iaf.

Jag har även ägnat ganska mycket tid åt min nya hobby, sömnad. Har sytt ytterligare ett överkast (denna gång till Linus rum), en liten "förvaringspåse" för småpryttlar till Noras rum, lite vimplar och en väska.

Men nu längtar jag efter att få börja sy barnkläder! Har beställt en prenumeration på en tidning som innehåller mönster och arbetsbeskrivningar på barn- och ungdomskläder. Hoppas det dimper ner en tidning i brevlådan snart, för det riktigt kliar i fingrarna nu. Har kammat hem några auktioner på Tradera på fina tyger, som bara ligger och väntar..
Inser dock att jag nog måste skaffa mig en bättre symaskin om jag ska fortsätta med denna hobby. Tur att jag fyller år snart...


Liten "förvaringspåse"


Vimplar ovanför Noras säng

När jag höll på och pysslade i Noras rum, vilket är ett projekt som aldrig verkar ta slut, så passade jag även på att göra en liten tavla. Nora fick en helt underbar liten body, kimonoinspirerad, av mormor, när hon föddes. Detta lilla klädesplagg har aldrig blivit använt, eftersom det tyvärr var helt fel årstid när den var lagom i storlek. Jag ville inte heller göra mig av med den, eftersom jag tycker den är så väldigt fin.


Så istället blev det en tavla av den

Igår, lördag, var jag och Wille och badade. Hade dessutom sällskap av goa vänner, så det var en riktigt mysig förmiddag i plurret.
Tror att Wille tyckte det var väldigt skönt att få åka iväg "ensam", eftersom han fick egentid med mig. Det har tyvärr varit lite dåligt med sånt på sistone, men nu fick vi iaf till en rolig förmiddag tillsammans.

Eftermiddagen ägnade Wille åt att gå på kalas - andra kalaset denna helg. Han var på partaj i fredags också, så han har fått sin beskärda del av kalas denna helg.
Det var en något trött femåring som senare på kvällen låg på soffan och tittade på Melodifestivalen.

Idag har vi varit på kalas (igen!). Denna gång var det Fredriks mormor vi firade. Det var fulla kakfat och tårta på menyn, så mätta och belåtna tog vi oss hemåt efter en mycket trevlig eftermiddag.


Nora kalasfin med hårspänne i håret för första gången

För övrigt så har Wille hela ansiktet fullt med prickar, som har kommit och gått under ett par veckors tid, och vi vet inte vad det är. Allt hade varit så väldigt mycket enklare om det var så att han inte redan haft vattkoppor...
Pratade med sjukvårdsupplysningen förra helgen (när även hans ena öga var svullet), och dom sa åt oss att avvakta. Nu känns det väl som att vi har avvaktat rätt bra, så i morgon bitti ringer jag vårdcentralen och hoppas på att vi får en tid där, så någon kan titta på prickarna.

Finns det något som heter Pricksjukan?

Jag är såld

Känner i kroppen att det var något annorlunda som hände igår. Något som min kropp inte är van vid. Det gör inte JÄTTEont, men det gör ont. På en massa ställen. Ställen som jag knappt inte visste att man kunde ha ont i.

Men oj, vad roligt det var, detta är träningsformen för mig! Jag kommer definitivt befinna mig i en svettluktande lokal och kämpa järnet minst en gång i veckan från och med nu.


Boxning

Ikväll ska jag på boxning för första gången. Det ska bli hur kul som helst, tror att det är en träningsform som passar mig perfekt. Man får röra på fläsket, och som grädde på moset så får man ut en massa aggressioner... om man nu har några vill säga. Andra kanske har det, men absolut inte jag...



Är lite nervös - tänk om jag råkar slå någon på käften - på riktigt liksom?

Låtsaskompisar

Detta var ju hur kul som helst!


Liten blir stor

Wille sitter inne i sitt rum och skriker:

A som i Apa!
S som i Säng!
D som i Drake!
Z som Zoo!

osv...

Blir så otroligt förundrad över hur stor han har blivit. Han har jättebra koll på bokstäver och han kan dessutom räkna enkla tal. Min stora duktiga kille, blir alldeles varm i mammahjärtat!

Nedan - så länge sen...






Stängningstid

Vid kvällstandborstningen:
Mamma (läs jag) sätter tandkräm på tandborsten och intar position.

Mamma: Så Wille, nu får du gapa.

Wille pressar ihop munnen och skakar på huvudet

Mamma: Kom igen nu Wille, vi måste ju borsta tänderna.

Wille: Det går inte, garaget är stängt.

Tilläggas bör, att det tog en bra stund att öppna garaget.




Man kan ju undra hur Wille själv får plats i sin säng...


Hattkul

Sjörövare



åker i finkan


Fick en fråga

av Sanna om hur lådorna såg ut innan dom blev klädda med papper.

Så här, är svaret!


Girlpower

Igår lämnade jag och Nora av Wille och Fredrik vid tåget, för vidare färd mot Stockholm. Fredrik har haft konferens hela dagen idag, och ska på kvällsaktivitet dessutom.
Därför har Wille fått en heldag med Mormor och Morfar, och lär väl dessutom ha en helkväll tillsammans med dom.

Här hemma har Nora och jag hållt ställningarna. På förmiddagen var vi på stan en sväng och lyckades göra av med lite pengar... Bland annat på Cacao (som jag för övrigt hade ett presentkort hos, tack vare Jenny och Zara). Där shoppade jag... det hade kunnat blivit dyrt, men det blev det inte tack vare presentkortet.
Bland annat blev det dessa coola brallor..



.. och lite annat smått och gott. Dom hade fortfarande rea, så det fanns en del fynd att fynda!


En annan grej jag faktiskt gjort idag, är något jag gått och funderat på ett bra tag, men liksom inte fått tummen ur.

När vi köpte Expedit-hyllan till Nora, så tänkte jag att det vore roligt att ha några lite mer annorlunda lådor än dom Ikea-lådor som finns.
Tycker faktiskt att det är helt otroligt att Ikea (som är så väldigt bra och framåt annars) inte har kommit på någon bättre idé själva... 

Ja, så jag tog i alla fall lite spraylim och lite papper, och vips så blev det så här snyggt!


Jag tryckte lite bokstäver på två av lådorna också, för att liva upp det lite...

Jo, och så gjorde jag några hjärtan också idag... vet inte riktigt vad jag ska göra av dom, men det löser sig nog gissar jag.



Avslutar dagens inlägg med en bild på min nybadade prinsessa.. det vackraste jag vet!


Senaste alstret

Har ju som sagt var fått lite mani när det gäller sömnad. Fick tänka länge och väl innan jag kom på att vi faktiskt behövde ett överkast till Willes rum.
Wille har en övervåningssäng, där överslafen är typ 90 cm bred och underslafen är 120 cm bred. Detta för att han ska ha "sin säng" men även ha en säng i sitt rum där någon mer får plats. Ja, och orsaken till den lösningen förstår ni säkert själva.

Hur som helst, jag kom på att jag bara måste sy ett överkast till underslafen i Willes säng, eftersom det är den man ser när man kommer in i rummet. Och en obäddad säng - det gör hela rummet rörigt.

Så jag sydde alltså ett överkast...





Och helt plötsligt så passade Paddington in där på överkastet helt perfekt!

Körslaget, en sorglig historia

Kunde bara inte hålla tillbaka när Eriks kör sjöng Nessun Dorma - det var så otroligt vackert. Då kom tårarna.
Andra gången ögonen svämmade över, var när segraren utropades. Det riktigt lös lycka om den vinnande kören.. så mycket så att det liksom kändes genom tv-rutan.

Blödig, jag? Bara lite.


RSS 2.0