Sommarfest och vackert väder

Det har hunnits med en del sedan sist...

Förra veckan var det dags för den årliga sommarfesten på dagis, Willes allra sista sommarfest (på dagis iaf). Mitt emellan blåst och regnskurar prickades denna lilla fest in, och det var exakt så lyckat som det brukar vara.
Dom är så otroligt fina alla barnen när dom står uppradade där på stentrappan och sjunger sommarsånger allt vad dom orkar.
Där har dom stått och övat i ett par veckor.. uppradade på trappan och lärt sig alla sånger... så fint.

Efter sången var det dags för övriga barn att kliva åt sidan, och lämna alla 5-åringar ensamma i rampljuset. Enligt traditionen så blir alla barn som ska sluta på dagis, extra firade just denna dag.
Där stod dom på rad och fick en och en gå fram och få en blomma, en fin liten tavla föreställande dagis och en stor kram av sin fröken.


Det var här tårarna började strila på mig... min stora kille...



Efter denna känslosamma stund var det dags för fika i gräset. Vi höll på att blåsa bort där vi satt med våra kaffekoppar och festisar, men vi satt ute... och det ska man göra på en sommarfest!



Helgen som gick har ju som bekant bestått av kanonväder. Visst är det konstigt vad det kan göra för humöret... allt som känns jobbigt och tungt en regnig dag, känns genast så mycket lättare bara solen tittar fram.

Lördagen spenderade vi i Västerås på dop, och på söndagen tog vi vårt pick och pack och åkte ut till landet för att njuta av det vackra vädret.
Förresten så blev jag såklart firad med kaffe på sängen på söndagsmorgonen, precis som dom flesta andra mammor får man ju hoppas!

Väl på landet så kunde Wille och Linus knappt bärja sig innan dom fick gå ner till sjön och bada.. för det var ju faktiskt hela 19 grader i vattnet. Vid ett personligt test, så kunde jag konstatera att det var 19 grader på ytan... det var inte 19 grader lite längre ner...
Det slutade iaf med att alla barnen, utom Nora, plus några vuxna var i plurret ett par gånger under dagen. Premiärdopp den 31/5 - det är inte illa pinkat!


Nora fick nöja sig med en balja... men det dög gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0