Komplettering
Lovade ju att komplettera tatueringsrapporten med Fredriks cirkel...
Det är bra med många barn, så man faktiskt kan göra en cirkel av namnen...
Eftersom det är några stycken som har ställt frågan, hur ont det egentligen gör att tatuera sig, så tänkte jag försöka mig på att förklara.
För det första - har man fött barn, så är det såklart en baggis att tatuera sig. Men visst gör det lite ont. Och det gör olika ont beroende på vart på kroppen man tatuerar sig. Min gjorde inte så väldigt ont, men Fredriks gjorde JÄTTEONT. Antar att det har att göra med hur nerverna ligger placerade, plus hur tunn hud man har.
Om man tänker sig att man får massor med sprutor (dock ganska ytliga), väldigt många gånger, så kanske jag är i närheten av en förklaring som man kan förstå.
I min värld är det dock värt smärtan - som trots allt bara är smärta som varar en liten stund, och inget man dör av.
Annars har helgen bestått av bland annat födelsedagsfirande av Fredrik, vilket var lika trevligt som alltid, eftersom hela familjen var ordentligt samlad.
För övrigt har jag idag kokat av ilska över mitt idiotiska skrälle till symaskin. Skulle äntligen försöka mig på att sy ett par byxor till Nora, och glad i hågen så ritade jag mönster, klippte och förberedde.
När jag sedan skulle skrida till verket, och börja sy... ja, vad händer då. Symaskinen vägrar göra som jag vill, och vill inte alls sy i elastiskt tyg. Närå, trassla tråden och nästan slita sönder tyget - det var vad skrället ville.
Det var då jag tröttnade, och plockade undan symaskinen igen. Satte mig istället och letade symaskiner på nätet.. nu ska jag banne mig ha en symaskin som vill samma saker som jag!
Hittade några bra.. men vet inte hur jag ska klara av att vänta tills jag fyller år. Det vore samma sak som att vänta med att starta min barnklädesverkstad till den 18 april. Känns nästan som en omöjlighet faktiskt.
Men vem vet - kanske vinner jag på en Trisslott i morgon eller nåt - vem vet.
Jag tackar ödmjukast för smärtbeskrivningen. Har nån slags uppfattning om hur jag TROR det ska kännas och jag tyckte din beskrivning stämde rätt väl överens med den.
Sen fnissade jag lite åt följande stycke: "Min gjorde inte så väldigt ont, men Fredriks gjorde JÄTTEONT. Antar att det har att göra med hur nerverna ligger placerade, plus hur tunn hud man har."
Vad ädelt av dej Linda att hitta en så fin förklaring! För innerst inne vet vi ju alla hur det ligger till det där med män och smärta, "när män är förkylda osv...". ;-D
Vad gäller sömnad och elastiskt tyg osv så finns det dom som säger att man inte behöver mer än en vanlig maskin som kan sy sick-sack...fast det kanske är en skröna, jag vet inte för jag har inte prövat...Men håller tummarna för triss-vinsten ändå!
Man hittar alltid fram pengar till det man vill ha, det är min filosofi! ;)
Ta en liten bit av tyget och provsy på. Testa att ändra trådspänningen och se om det hjälper. Pressarfotstrycket kan du också testa att justera.
Min symaskin är verkligen billigast möjliga, men efter lite testande fram och tillbaka har jag fått den att fungera ganska bra faktiskt.
